1 Vilken lag gäller?
1.1. Vilken lag är tillämplig på makarnas egendom? Vilka kriterier/regler används för att fastställa tillämplig lag? Vilka internationella konventioner måste respekteras när det gäller vissa länder?
På basis av artikel 10:52 i Burgerlijk Wetboek (BW; civillagen) gäller för Nederländerna Haagkonventionen om den lag som är tillämplig för egendomsförordningar för makar av 1978 (HC) vilken trädde i kraft den 1 september 1992 och gäller för äktenskap som ingåtts mellan den 1 september 1992 och den 28 januari 2019. Andra regler tillämpas på äktenskap som förrättades före 1 september 1992. Nederländerna har inte ingått några bilaterala konventioner. Dock tillämpas separata interregionala regler med avseende på de utomeuropeiska områdena som tillhör Konungariket Nederländerna i Västindien. Om inget val görs gällande lag är den tillämpliga lagen den för makarnas första gemensamma stadigvarande bosättning, när makarna inte är medborgare i samma land (se artikel 4 paragraf 1 i HC). För makar som är medborgare i samma land (se artikel 15 i HC) tillämpas deras nationella lagstiftning under vissa förhållanden (se artikel 4 paragraf 2 och artikel 5 i HC). Om makarna varken har en första stadigvarande bosättning eller är medborgare i samma land, tillämpas lagen i det land till vilket makarna har närmast anknytning, på grundval av alla omständigheter i fallet (se artikel 4 paragraf 3 i HC). Den tillämpliga lagen kan ändras genom naturalisation, invandring och efter 10 års bosättning i ett visst land (se artikel 7 i HC). Denna ändring har endast verkan för framtiden (artikel 8 i HC). Ändringen kan förhindras genom att välja lag eller upprätta ett äktenskapsförord.
Som ett resultat av antagandet av den europeiska förordningen (EU) 2016/1103 av den 24 juni 2016, gäller nya regler för att fastställa den lag som är tillämplig för alla äktenskap som ingåtts från den 29 januari 2019 och för äktenskap som ingåtts före datumet för trädandet i kraft av den lag som makarna har valt att lyda under och som är tillämplig för deras äktenskapsförhållande från den 29 januari 2019.
I frånvaro av val av lag, fastställer artikel 2 hierarkin för de anknytande faktorer vilka skall fastställa tillämplig lag, enligt följande.
- Makarnas första gemensamma ordinarie hemvist efter att äktenskapet har ingåtts.
- Om detta inte lyckas, makarnas gemensamma nationalitet vid den tid då äktenskapet ingås. Kriteriet kan inte användas när makarna har flera gemensamma nationaliteter.
- Om detta inte lyckas, skall den la som gäler i den stat som makarna tillsammans har den närmaste förbindelsen vid tiden då äktenskapet ingås.
Som ett undantag och under förutsättning att en av makarna efterfrågar detta, kan behörig rättslig myndighet besluta att den lag som gäller i staten där makarna är skrivna, utöver den lag som gäller för den första gemensamma hemvisten, skall gälla efter att äktenskapet har ingåtts (art. 22.3), men endast om dessa har haft sin ordinarie hemvist längre i den staten än i deras första gemensamma bostadsort.
1.2. Har makarna möjlighet att välja tillämplig lag? Om så är fallet, vilka principer gäller när det gäller detta val (t.ex. lagar som skall väljas, formella krav, retroaktivitet)?
Makarna kan därför, före eller under äktenskapet, välja en specific lag som skall gälla för deras egendomsförhållande. Före den 28 januari 2019, kan dessa välja den lag som gäller på den ordinarie bostadsorten för en av makarna eller den lag som gäller för den nationalitet som en av makarna har och när det gäller fast egendom, den lag som gäller där egendomen är belägen (se artikel 3 och artikel 6 i HC). Utnämningen av en särskild lag måste uttryckligen godkännas eller måste otvetydigt härledas från ett äktenskapsförord (se artikel 11 i HC). Det senare är fallet när hänvisning ska göras till särskilda artiklar i lagen i ett äktenskapsförord. Formen av valet av lag följer formkraven för äktenskapsförord och styrs antingen av den valda lagen eller platsen där valet av lag gjordes (se artikel 13 i HC). Om valet av lag görs eller ändras under äktenskapet tillämpas det som en utgångspunkt att det måste finnas en förlikning om det befintliga förhållandet mellan makarna.
Förordning (EU) 2016/1103 föreskriver möjligheten att välja lagen i en av staterna där åtminstone en av makarna är skriven eller den lag som gäller på den ordinarie orten vilken en av makarna är skriven på vid tiden för val av lag som är tillämplig för deras egendomsförhållande (art. 22). Detta val kan endast göras som ett giltigt val från den 29 januari 2019 inom ramen för ett äktenskapskontrakt eller ett avtal om valet av en tillämplig lag och i enlighet med de formella krav som fastställs i artikel 23.
Slutligen kommer valet av lag som är tillämplig för egensdomsförhållanden för makarna under äktenskapet endast att vara giltig för framtiden såvida inte något annat överenskommits mellan makarna och utan fördom för tredje parts rättigheter.
Dessa nya regler gäller för alla makar närhelst dessa vigdes, om de gör detta val efter den 29 januari 2019.
