1 Vilken lag gäller?
1.1. Vilken lag är tillämplig på makarnas egendom? Vilka kriterier/regler används för att fastställa tillämplig lag? Vilka internationella konventioner måste respekteras när det gäller vissa länder?
I enlighet med rättspraxis regleras makars förmögenhetsförhållanden i Danmark av det land som är mannens hemvist när äktenskapet ingicks. Om mannen ändrar sin hemvist i direkt anslutning till äktenskapet är dock lagen i det land där maken har sin nya hemvist tillämplig. Enligt dansk lag är "hemvist" den plats där en person bor och avser att fortsätta bo. En person behåller sin hemvist även om han/hon under en tid bor i ett annat land. Ifråga om de nordiska länderna (Finland, Island, Norge och Sverige) regleras de lagar som är tillämpliga på makarnas förmögenhetsförhållanden av den nordiska äktenskapskonventionen. I enlighet med artikel 3 i konventionen regleras förmögenhetsförhållandena mellan makar som var medborgare i fördragsslutande stat vid tidpunkten då äktenskapet ingicks av lagen i det land där makarna tog sin hemvist efter äktenskapets ingående. Om båda makarna bosätter sig i en annan fördragsslutande stat och bor där i minst två år är lagen i denna stat tillämplig. Om båda makarna haft sin hemvist i staten tidigare under äktenskapet eller om båda är medborgare där, kommer denna stats lag vara tillämplig omedelbart efter att makarna har bosatt sig där. (Den nordiska äktenskapskonventionen, 2006 års ändringsöverenskommelse)
1.2. Har makarna möjlighet att välja tillämplig lag? Om så är fallet, vilka principer gäller när det gäller detta val (t.ex. lagar som skall väljas, formella krav, retroaktivitet)?
I enlighet med rättspraxis kan makarna inte välja vilken lag som ska tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden. Dock får makar som omfattas av den nordiska äktenskapskonventionen bland annat avtala om att lagen i en av de fördragsslutande stater där någon av dem har hemvist eller är medborgare när avtalet ingås, ska vara tillämplig på deras förmögenhetsförhållanden. Detta lagvalsavtal anses giltigt till formen om det då det ingicks uppfyllde formkraven i den lag som var tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden i enlighet med konventionen eller lagen i den stat där minst en av makarna var medborgare. Om formkrav för lagvalsavtal saknas ska i stället ett sådant avtals giltighet bedömas utifrån formkraven för avtal mellan makar om enskild egendom. Dansk lag anger inte några formkrav för lagvalsavtal. (Den nordiska äktenskapskonventionen, 2006 års ändringsöverenskommelse)
