2.1. Opíšte všeobecné zásady: Ktorý majetok je súčasťou bezpodielového spoluvlastníctva? Ktorý majetok je súčasťou samostatného dedičstva manželov?

Enligt kroatisk lag har makar enskild egendom och gemensam egendom (artikel 247 i familjelagen). Gemensam egendom avser all egendom som makarna har tjänat i form av inkomster under äktenskapet samt egendom som har tillfallit utifrån sådana medel (artikel 252 i familjelagen).

Den egendom som en make äger vid äktenskapets ingående förblir hans eller hennes enskilda egendom. Enskild egendom inbegriper även egendom som maken/makan förvärvat under äktenskapet i form av arv eller donation.

2.2. Existujú právne predpoklady týkajúce sa rozdelenia majetku?

Enligt lag är makarna likvärdiga ägare av den gemensamma egendomen såvida de inte har ingått ett avtal som reglerar egendomsförhållandet på annat sätt.

2.3. Mali by manželia vypracovať súpis majetku? Ak áno, kedy a ako?

Tillgångsinventering är inget krav i kroatisk lag.

2.4. Kto je poverený správou majetku? Kto je oprávnený nakladať s majetkom? Môže jeden z manželov nakladať s majetkom/spravovať majetok sám, alebo potrebuje na to súhlas druhého manžela (napr. v prípade predaja spoločného domu)? Aký vplyv má chýbajúci súhlas na platnosť právneho úkonu a na možnosť podať námietky voči tretej osobe?

När det gäller förvaltning av och förfogande över gemensam egendom fastställs det i familjelagen att artiklarna 37–46 i lagen om ägarskap och andra egendomsrättigheter är tillämpliga.

När man talar om gemensam egendom är det viktigt att skilja mellan normal förvaltning och särskild förvaltning. I båda fallen krävs medgivande från den andra maken/makan. Vid särskild förvaltning ska detta medgivande lämnas uttryckligen, medan det vid normal förvaltning förutsätts att den andra maken/makan har lämnat sitt medgivande, såvida inget annat påvisas (artikel 251 i familjelagen). Avsaknaden av ett medgivande vid normal förvaltning påverkar inte rättigheterna och skyldigheterna för tredje man i god tro (artikel 251 i familjelagen). Ärenden med normal förvaltning är ärenden med anknytning till regelbundet underhåll (t.ex. bilreparationer eller byte av en fönsterruta som gått sönder) och användning av tillgångar för deras avsedda syfte, så länge det inte leder till ovanligt höga kostnader och tillgångarna används till makarnas fördel.

Följande ärenden utgör särskild förvaltning: Större reparationer, överlåtelse av egendom, uthyrning under en period på över ett år, inteckning av fast egendom eller panträtt i händelse av lös egendom, realservitut eller personlig bruksrätt, faktiska kostnader eller rätten att bygga på egendomen. Dessa ärenden kräver uttryckligt medgivande från båda makarna (artikel 41, paragraf 1 i lagen om ägarskap och andra egendomsrättigheter).

Om en av makarna motsätter sig vissa ärenden med normal förvaltning ska beslutet fattas av en domstol på begäran av en av eller båda makarna i ett administrativt förfarande (artikel 40, paragraf 3 i lagen om ägarskap och andra egendomsrättigheter). Om medgivande saknas i ärenden med särskild förvaltning kan makarna kräva upplösning av den gemensamma egendomen (artikel 41, paragraf 3 i lagen om ägarskap och andra egendomsrättigheter).

2.5. Sú niektoré právne úkony zo strany jedného z manželov záväzné aj pre druhého partnera?

av makarna kan frivilligt avsäga sig sin odelbara part av den gemensamma egendomen utan den andra partens medgivande, så länge detta inte strider mot tredje personers rättigheter.

Enligt tidigare praxis från författningsdomstolen anses en rättslig överföring avseende makars gemensamma fasta egendom som endast överenskommits med en av makarna vara ogiltig. Därför har författningsdomstolen gjort undantag från tillitsprincipen när det gäller trovärdighet och integritet beträffande lagfarter till förmån för tredje personer, eftersom det ofta är så att endast en av makarna har registrerats som ägare i fastighetsregistret (beslutsnummer U-III-493/2002 av den 13 oktober 2004 och U-III-821/2007 av den 18 juni 2008). I beslutsnummer U-III-103/2008 av den 14 juni 2011 övergav dock författningsdomstolen i Republiken Kroatien delvis ovannämnda praxis om fullständig ogiltighet av en rättslig överföring som endast en av makarna har kommit överens om, genom att understryka att i framtiden ska giltigheten hos en rättslig överföring utvärderas i varje enskilt fall, med beaktande av särskilda omständigheter och beroende av uppförande, bästa kunskap och god vilja hos alla parter i en särskild rättslig överföring, inbegripet en maka/make som inte har deltagit i ett sådant ärende.

2.6. Kto je zodpovedný za dlhy, ktoré vznikli počas manželstva? Ktorý majetok si môžu nárokovať veritelia na uspokojenie svojich pohľadávok?

När det gäller makars ansvar för skulder hänvisar familjelagen till Civil Obligations Act som innehåller allmänna regler för sådana frågor.

I Civil Obligations Act fastställs enskild ansvarsskyldighet och gemensam ansvarsskyldighet för gäldenärer avseende skulder.

Om endast en av makarna bedöms vara ansvarig för en skuld (enskild ansvarsskyldighet) ska skulden till borgenären endast återbetalas med enskilda medel som tillhör den make/maka och/eller hans/hennes del av den gemensamma egendomen. Om en borgenär tillämpar verkställighetsåtgärder på gemensam egendom på grund av finansiella fordringar gentemot en av makarna kan den andra parten använda rättsliga instrument enligt lag för att skydda sin del av den gemensamma egendomen.

Om båda makarna är gemensamt ansvarsskyldiga kan borgenären i enlighet med Civil Obligations Act antingen återbetalas med medel från makarnas enskilda egendom eller från den gemensamma egendomen.

Enligt gällande kroatisk lag är makarna inte solidariskt ansvariga för skyldigheter som en av dem ådragit sig för aktuella behov inom äktenskapet eller familjen, men tidigare reglerades detta enligt den förgående lagen om äktenskaps- och familjerelationer, där det uttryckligen fastställdes att makar bar gemensamt ansvar för skyldigheter som den ena maken/makan ådragit sig för aktuella behov inom äktenskapet eller familjen.

Print this topic

back to top