2.1. Var god och beskriv de allmänna principerna: Vilka tillgångar är en del av makarnas giftorättsgods? Vilka tillgångar är en del av makarnas enskilda egendom?

Det s.k. förhållandet av förvärvade vinster är det normala lagstadgade förmögenhetsförhållandet för makar. I princip motsvarar detta en separation av tillgångar. Ingen av makarnas tillgångar blir deras gemensamma egendom (§ 1363 paragraf 2 i BGB [tyska civillagen]). Samma tillämpas på tillgångar som en make förvärvar efter vigseln. Dock kommer en eventuell värdeökning av makarnas tillgångar som sker under äktenskapet delas lika om förmögenhetsförhållandet avslutas, i synnerhet till följd av äktenskapsskillnad eller om en av makarna avlider. I allmänhet omfattas inte makarna av några begränsningar gällande avyttring av sina tillgångar och blir inte ansvariga för den andra makens skulder (gällande begränsningar av avyttring, se punkt 2.4, gällande ansvarsvillkor, se punkt 2.5).

2.2. Finns det lagliga antaganden om fördelningen av tillgångarna?

Det finns en (motbevisbar) presumtion till förmån för borgenären, att vissa tillgångar tillhör den ena maken. Detta är synnerligen relevant gentemot utsökning (se punkt 2.6).

2.3. Bör makarna upprätta en tillgångsförteckning? Om så är fallet, när och hur?

Makarna är inte skyldiga att upprätta en förteckning över tillgångar. Dock underlättar upprättandet av en förteckning vid äktenskapets ingående (”ursprungliga tillgångar”) för bevisningen av vinsterna som förvärvats under deras äktenskap (se punkt 5.3). Om inte någon förteckning över de ursprungliga tillgångarna upprättas kommer en motbevisbar presumtion tillämpas där en makes slutliga tillgångar utgör dennes förvärvade vinster (§ 1377 paragraf 3 i BGB).

2.4. Vem ansvarar för att administrera tillgångarna? Vem har rätt att förfoga över tillgångarna? Kan en make avyttra/förvalta tillgångarna ensamt eller krävs samtycke av den andra maken (t.ex. i fall av avyttring av makarnas hem)? Vilken effekt har det saknade samtycke på giltigheten av en rättshandling och på rättsverkan gentemot mot en tredje part?

I allmänhet kan makarna fritt avyttra sin respektive egendom under äktenskapet, men omfattas av överenskommelser om motsatsen. Dock är principen om att fritt avyttra sin egendom begränsad på följande sätt:

• En make får inte åta sig att avyttra hela sin egendom utan den andra makens medgivande. Enligt rättspraxis kan en tillgång som utgör 80 % av den avyttrande makens giftorättsgods anses vara ”egendomen i sin helhet”(§ 1365 i BGB). I praktiken uppfylls ofta dessa villkor för fastigheter.
• Vidare får en make endast avyttra vanliga föremål (som denne uteslutande äger) med den andra makens medgivande (§ 1369 i BGB). Det ”gemensamma hemmet” räknas inte som vanliga föremål. I detta fall uppfylls dock villkoren i § 1365 i BGB som anges ovan, i praktiken.

Om den andra maken inte ger medgivandet på förhand kommer ett avtal förbli tillfälligt upphävt och fråntas rättslig verkan tills maken ger sitt medgivande (§ 1366 paragraf 1 i BGB). Om medgivandet inte ges kommer avtalet att förklaras ogiltigt. I vissa fall kan domstolens avdelning för familjerättsmål ge samtycke istället för maken som vägrar att ge det. Om tredje part begär att dess avtalspart ska lämna sitt samtycke ska sådant samtycke meddelas till tredje part inom två veckor. Annars anses samtycket vara vägrat.

2.5. Är eventuella juridiska transaktioner som görs av en av makarna också bindande för den andre?

I allmänhet binder endast åtaganden den make som ingick dem. Om dock en make har fått medgivande att ingå åtaganden för att säkerställa att familjens dagliga behov uppfylls, binder också verkningarna för dessa åtaganden den andra maken (§ 1357 paragraf 1 i BGB).

2.6. Vem är ansvarig för skulder som uppkommit under äktenskapet? Vilka tillgångar kan användas av kreditgivare för att tillgodose deras krav?

Makarna är endast ansvariga för sina egna skulder om inte den andra maken i undantagsfall blir ansvarig genom åtaganden som ingicks för att säkerställa att de dagliga behoven uppfylls (se punkt 2.5). Bortsett från detta särskilda fall får endast borgenärer göra anspråk mot egendomen för den make som de ingick avtalet med eller som är ansvarig gentemot dem på någon annan grund (t.ex. skadestånd utanför avtalsförhållanden).

Utsökning förenklas genom en motbevisbar presumtion av ägandet (se punkt 2.2). Det förmodas att lös egendom i besittning av den ena eller den andra maken tillhör borgenären (utmätning av lös egendom) (§ 1362 i BGB tillsammans med § 739 i ZPO [civilprocesslagen]). Denna presumtion tillämpas inte på tillgångar som tilldelats det uteslutande personliga nyttjandet av en av makarna.

Print this topic

back to top