2 Finns det ett lagstadgat förmögenhetsförhållande för makarna och i så fall, vad erbjuder det?

2.1. Var god och beskriv de allmänna principerna: Vilka tillgångar är en del av makarnas giftorättsgods? Vilka tillgångar är en del av makarnas enskilda egendom?

Det lagstadgade förmögenhetsförhållandet för makar är egendomsgemenskap baserat på gemensamt ägande av tillgångar. Denna kombineras med enskilt ägande av separata tillgångar som en make ägde före äktenskapet eller som denne förvärvat utan vederlag under äktenskapet (t.ex. en gåva eller arv) eller från separata tillgångar (t.ex. ränta eller avkastning).

Baserat på artikel 67 i den slovenska familjekoden, består äkta makars gemensamma egendom av alla äganderätter vilka förvärvades genom arbete eller som de gemensamt ägde under sitt äktenskap och gemensamma liv som gifta oavsett vem av dem som från början hade äganderätten till sakerna. Gifta pars gemensamma egendom är också den egendom som förvärvades på grundval av och med hjälp av deras gemensamma egendom och/eller den egendom som kom att tillhöra denna. Om egendomen skall delas upp, antas andelarna vara lika stora om ingen part bevisar att han/hon är berättigad till en större andel. Vid en sådan dispyt tar rätten inte enbart hänsyn till varje parts inkomst utan också till andra omständigheter såsom deras bidrag till hushållet, vård av barn och underhåll av den gemensamma egendomen.

Varje parts separata egendom är den egendom som han/hon hade förvärvat före äktenskapet eller som gåva eller arv under äktenskapet (avsnitt 1, art. 77 i den slovenska familjebalken). Oavsett ursprung eller typ av förvärv, hänvisar makars separata egendom till saker av ett mindre värde vilket uteslutande är avsett för hans/hennes personliga användning (avsnitt 2, art. 77 i den slovenska familjebalken).

2.2. Finns det lagliga antaganden om fördelningen av tillgångarna?

All personlig inkomst (inbegripet inkomst från ålderspension) eller intäkter av alla slag från en makes arbete eller vinst från gemensam egendom är förutsätts lagligen vara del av den gemensamma egendomen. En make kan endast göra anspråk på dessa tillgångar som sin separata egendom om denne styrker att de härrör från tiden före äktenskapets ingående eller att de inte härstammar från den gemensamma egendomen.

Egendomsordningen (dvs. bestämmelserna om egendomar för makars gemensamma egendom och bestämmelserna om varje makes separata egendom) tillämpas för gifta par, med undantag för om de samtycker till innehållet i egendomsordningen i en kontakt kring bestämmelserna om deras egendom och rättsliga förhållanden. I händelse härav skall avtalsslutande egendomsordning gälla för dessa.

2.3. Bör makarna upprätta en tillgångsförteckning? Om så är fallet, när och hur?

Slovensk lag kräver inte etablerande av en förteckning över tillgångar.

2.4. Vem ansvarar för att administrera tillgångarna? Vem har rätt att förfoga över tillgångarna? Kan en make avyttra/förvalta tillgångarna ensamt eller krävs samtycke av den andra maken (t.ex. i fall av avyttring av makarnas hem)? Vilken effekt har det saknade samtycke på giltigheten av en rättshandling och på rättsverkan gentemot mot en tredje part?

Makarna förvaltar och nyttjar gemensam egendom gemensamt och i samförstånd, om de inte har kommit överens om att en make ensam ska ha rätt till att förvalta den gemensamma egendomen och avyttra gemensamma tillgångar till förmån för båda makarna. Den andra maken får återkalla en sådan överenskommelse när som helst. Om en make avyttrar gemensam egendom utan det medgivande som krävs från den andra, kan den sistnämnda bestrida rättshandlingen om tredje part för handlingen känt till eller borde känt till att den berörda tillgången var del av den gemensamma egendomen. Annars har den fråntagna maken endast rätt till att kräva ersättning från den andra maken. Makarna får inte ensamma avyttra sin obestämda andel i den gemensamma egendomen men får utöva sin äganderätt på sin separata egendom självständigt.

2.5. Är eventuella juridiska transaktioner som görs av en av makarna också bindande för den andre?

Rättshandlingar som gäller gemensam egendom och familjens vardagsbehov som endast utförts av en make skapar gemensamma skyldigheter och är bindande för båda makarna. Makarna är solidariskt ansvariga för gemensamma skyldigheter.

2.6. Vem är ansvarig för skulder som uppkommit under äktenskapet? Vilka tillgångar kan användas av kreditgivare för att tillgodose deras krav?

Båda makarna är solidariskt ansvariga för skulder som ådragits under äktenskapet som avser gemensam egendom och makarnas utgifter. Gemensam egendom och om det inte är tillräckligt, makarnas separata egendom kan nyttjas för att tillgodose borgenärers anspråk. Om en makes bidrag för att tillgodose en gemensam skuld överstiger sin del av dessa skulder kan denne kräva ersättning från den andra maken. Om borgenärer för skulder som endast binder en make vill återkräva dessa skulder från gemensam egendom måste de först begära att domstolen fastställer den betalningsskyldiga makens andel i den gemensamma egendomen, och därefter kan de försöka återkräva skulden från den andel som fastställts tillhöra den betalningsskyldiga maken.

Om avyttringen av en andel som innehas av en av parterna tillåts under verkställandefasen, har den andra parten företräde till att köpa den andelen för det pris som fastställs i enlighet med den lag som styr verkställande och säkerhet. Skulle en part göra personlig konkurs, definierar den domstol som beslutar i målet rörande den parten, ett beslut om att testa rätten till undantag när en mottagare föreslår att andelen från gäldenärens konkursansökan för gemensam egendom motsvarar en hälft med undantag för om den andra parten lämnade in en ansökan om rätten till uteslutning. Om mottagaren uppskattar att den part som lämnat in en konkursansökan för den gemensamma egendomen överskrider en hälft, måste mottagaren i egenskap av lagstadgad mottagare av den konkurssatta parten, begära att den konkurssatta partens andel fastställs. Den andra parten kan i förfarandena kring makan/makens personliga konkurs lämna in en ansökan om rätten till undantag från att bevisa att hans/hennes andel av den gemensamma egendomen är större. Om en sådan ansökan inte görs av den andra parten, tolkas det som att han/hon ansökte om rätten till undantag från att dela den gemensamma egendomen vilket motsvarar en hälft i förfarandena kring den personliga konkursen.